Sanning & konsekvens - Granskar medias vinkling av alkohol och andra droger

Publicerad 2/9/2006

Anna Sjödin-effekterna

Det finns beredskap – och beredskap

Fram till för några veckor sedan var nya SSU-ordföranden Anna Sjödin en relativt okänd person. För oss som bevakar politik hade hon presenterats som en moderat kraft från Umeå som skulle reda ut ungdomsförbundets interna konflikter och trassliga affärer.

I dag är Anna Sjödin igenkänd av de flesta. Alla med tillgång till tv och tidningar har kunnat se bilderna. Anna Sjödin i polisbil på väg till fyllecellen. Anna Sjödin i bara mässingen med gröngula blåmärken över hela armarna. Eller Anna Sjödin i tv-soffa i full kontring: ”Jag var inte berusad, har inte tillgripit våld eller skrikit jävla svartskalle”.
Ändå kände sig statsministern tvungen att kommentera händelsen: ”En tragisk historia”, sade han och föregick därmed även han den rättsliga prövning som kommer att äga rum. Och ändå kände sig Anna Sjödin tvungen att anlita en av landets mest ansedda advokater. Varför, månne?

Alla har haft synpunkter på Sjödins krogrunda. För när det kommer till fylla och alkohol är vi alla experter i Sverige. Nyktra alkoholister, nykterister och absolutister, anonyma anhöriga eller högst vanliga suputer, det finns knappt en svensk som inte kommit i närheten av alkoholens verkningar. Och på samma sätt som rus och tappat minne brukar användas som en ursäkt för dåligt beteende, kokar nu hela händelsen ner till att ord står mot ord. Ja, eftersom den utspelade sig på ett ölsjapp kommer vi aldrig att få veta?

Att personalen, som rimligtvis var nyktra, inte kan tas på allvar bottnar i att ”alla” känner till hur diskriminering och väktarbrutalitet går till i krogkön och vid stängning. Det är tuffa tag – särskilt på hak med billig öl. Och ”alla” identifierar sig här i första hand med ”den packade”. Och de andra gästerna var rimligtvis packade, så de kan ju inte förväntas kunna lämna ett korrekt vittnesmål, de heller.

Och så kom det sig att jag för första gången i mitt liv kände mig tvungen att försvara, inte bara en full person, utan en full SSU-ordföranden. Inte för att jag tycker det är speciellt lämpligt för en förtroendevald ungdomsförbundsordförande att vara full på krogen – och i medierna. Inte heller för jag egentligen vet vad som hände där på nu rikskända Crazy Horse i Stockholm city. Utan för att vår samhällsapparat är så enormt rustad och tillåtande vad gäller alkohol och fylla i det offentliga rummet att denna ”atmosfär” rimligtvis måste omfatta även kvinnor.
Även kvinnor måste få ge sig hän innanför de vaktade krogväggarna. Även kvinnor måste få bli hämtade av polis. Och även kvinnor måste få sova ruset av sig i en skattefinansierad fyllecell om de utgör fara för sig själva eller andra. Det är bara en av de ”rättigheter” kvinnor inte utnyttjar i samma utsträckning som män.

Att beredskapen inte alls är lika stor vad gäller misshandel eller våldtäkt, på öppen gata eller bakom hemmets slutna dörrar är en helt annan historia.

Det hindrar inte att systembolaget numera håller öppet på lördagar, till exempel. Detta trots att vi på förhand visste att det skulle öka såväl misshandel som våldtäkt i folkhemmet. Så upprustade vi samhällsapparaten för dessa problem? Har rättsväsendet blivit bättre på kvinnor, alkohol, misshandel och våldtäkt? Knappast.
Så i konsekvensens namn anpassade sig Sjödin till omständigheterna och festade där det är någorlunda säkert: på krogen.

Att sedan samhället i första hand tycks trygga rätten att vara full, snarare än rätten att vara trygg det är ”en tragisk historia”. Men inte tillräckligt tragisk för att vi ska göra något åt det, eller?